Hey dude är en musikal, vars starka vokala och instrumentala hjärta dras ner av drama som verkar komma rakt från boken om clichér första exempel.
Musikalen förutsättning är att ta kända Beatles sånger, och göra en pjäs svagt utgående från dem. Däremot tycker jag att det är som om de gjorde pjäsmanuskriptet först, och sedan ändrade vissa scenarion för att passa in i någon Beatles sång. Därför är vissa sånger väldigt väl implementerade, andra inte lika väl. Sångarna/skådespelarna gör ett utmärkt jobb med det manuskript de är givna. Speciellt protagonisten Lucy är utmärkt sjungen och spelad av Alina Huldén, som kanske vi till och med kunde se få en proffession som ej ligger långt från det här. De andra karaktärerna är dock också välspelade, även om de inte är riktigt lika väl skrivna. Bandet som ackompenjerar hela musikalen är som själva pulsen, utan det skule pjäsen vara som en pizza botten utan kryddor. Helt torr och osmaklig. Koreografin är dessutom välgjord, man kan lätt se att mången kväll har använts till att slipa varenda lilla steg.
Vissa s.k. "exttras" verkar sakna en del entusiasm, och verkar tänka mest på va de sakll äta då de kommit hem. Men det som förhindrar den här pjäsen glänsande höjdar av storhet är Kaj Korkea-ahos manuskript, som stenar på musikens gyllene vingar. Då manuskriptet ej försöker få ungdomen att hänga med med moderna uttryck såsom "yolo" och "selfie" så är det som han knappt försöker vara kreativ. Jag tror att det seriöst finns en bok av pjäs-klyschor som har användts då han ej kommer på ågonting nytt och kreativt att skriva efter hans långa gyllene karriär.
Hey dude är en utmärkt sjungen och spelad pjäs, men som p.g.a ett medelmåttigt manuskript aldrig kommer att nå t.ex. ""Mamma Mia"s höjder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar