Den 7.9.2011 var Eva Wahlström i vår skola och berättade om sitt liv.
Jag hade aldrig hört om henne förr, så jag visste inte hurdant det
skulle vara. Hon pratade om drömmar och mål, hur hon inte var så bra i
skolan och inte alls sportig och nu är hon en av Finlands kändaste
boxare.
Det var väldigt intressant, hon började med att berätta att hon
hade två storabröder som tyckte att de skulle uppfostra henne till pojke
och att hon hade vuxit upp till att vara tuff. Hon berättade sedan om
hur hon började boxas. När hon var 15 år gammal hade hon en pojkvän som
höll på med det och hon hjälpte till i träningshallen och började tycka
om lukten och platsen. Sedan började med det som hobby och sedan lite
mer och mer och sedan ville ha det som jobb och började jobba hårt för
det.
Hon berättade sedan om hur hon fick salmonella när hon var i Indien
och att det blev så inflammerat att hon på två år inte kunde gå, sitta
eller ens ligga i en säng. Hon var under de två åren jätte ensam, för
hennes tränare och vänner alla försvann från hennes liv och ingen
ringde, för hon hade inte varit tillräckligt trevlig mot dem.
När hon berättade om att hennes pappa som hade varit henne väldigt
kär dog i cancer märkte man att hon höll tårarna inne, hon såg ledsen ut.
Hennes mamma var först jättearg på henne och de hade inte så mycket
kontakt för hennes mamma hade inte tyckt om att Eva ville vara boxare,
men efter hennes pappas död blev de igen vänner. Hon hade faktist haft
en svår väg till det som hon är nu, alla hade sagt att kvinnor inte
kan/får bli boxare men hon lyssnade inte, hon fortsatte och det lönade
sig om man ser på vad hon är nu.
Jag och säkert många andra lärde sig mycket från det, men det
viktigaste var säkert det att fast du inte är så bra i skolan, inte har
någon begåvning eller inte t.ex. alls är sportig av dig så kan du
egentligen bli vad som helst bara du har tillräckligt med vilja och
jobbar tilläckligt för det. Hon slutade med att visa en söt video av
hennes son och henne i boxningssalen. Det var jätteintressant och jag
lärde mig mycket.
-Sofia 7B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar