WOW! VILKEN ADRENALINKICK! Att stå där uppe på scenen och se ett hundratals ansikten stirra på en och tänka ”Vad skall de nu hitta på?” var en ordentlig adrenalinkick. Jag uppträdde med ett par kompisar och fast man var fler på scenen var det ändå nervöst. Det kändes som om tusentals fjärilar fladdrade i min mage och jag var rädd att jag skulle glömma texten när jag stod på scenen.
Jag och mina kompisar – ingen nämnd, ingen glömd :) - hade kommit på att vi skulle uppträda på Astra Nova för ca tre veckor sedan. Sången kom vi på när vår gitarrist i bandet spelade ett par ackord på sin gitarr och trummisen kom med. Sedan sjöng jag det första som kom i mitt huvud. Efter ett par små och stora ändringar i texten, blev sången klar. På repetitionen på onsdag, gick allt helt åt skogen. Vi blandade bort oss två gånger och alla verkade bli sura på oss när vi aldrig kom fram till slutet… Men som min klassföreståndare sa till mig efter repetitionen ”Det är bra om det går dåligt på repetitionen, för det betyder att det går bra på föreställningen” och det gick jättebra på fredag (idag).
Ända från morgonen hade jag fjärilar i magen som inte ville flyga iväg och värre blev det när vi var backstage bakom de svarta draperierna. Jannike (musikläraren) satt på soffan med Johan (vaktmästaren) och sa att allt gick enligt tidtabellen. Jag satte mig på andra ändan av soffan och gick snabbt genom orden. Efter ett par minuter var det vår tur att gå upp på scenen. Vi gick ut på scenen och plötsligt ångrade jag att vi hade ställt upp. ”Det här går nog bra” tänkte jag för mig själv och tog emot mikrofonen som den ena av arrangörerna gav mig. Bandet började spela och plötsligt kom texten tillbaka i mitt huvud. Alla verser kom som rinnande vatten och jag njöt varenda sekund och jag tror att resten av bandet också gjorde det. Men till slut tog sången slut och publiken applåderade och ropade ”whoo”.
När vi kom ner från scenen kändes mina ben som gelé. Vi satte gitarrerna tillbaka och gick tillbaka till våra platser. Sedan satt vi resten av Astra Nova och tittade och lyssnade på resten av skolans elever. Det kom allt från dans till karate och alla var exakt lika duktiga! Det borde vara flera dagar som Astra Nova. Inga lektioner, ingen stress och inga tråkiga PowerPointar och väggtavlor, som lärarna vill att man skall skriva av. Bara att sitta på sin bak i en stol och titta på alla fina talanger som alla elever har bakom de gamla pulpeterna (lågstadiet) eller de rätt så nya borden (högstadiet). Kort sagt: flera dagar som Astra Nova och mindre dagar som en vanlig, tråkig skoldag!
- En av de glada och nöjda deltagarna. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar