Mina år i Lagstad
Jag har gått i
denna skola sedan förskolan. Här har jag vuxit både mentalt och fysiskt. Jag
har trivts väldigt bra i de nästan tio åren jag gått här. Nu har slutspurten
börjat och jag har blicken mot gymnasiet.
Jag kommer
fortfarande ihåg den första dagen jag började ettan som om den skulle varit
igår. Jag var väldigt nervös, fast tror inte jag var den enda. Ännu mer nervösa
var säkert de som inte hade gått förskolan i Lagstad, för de hade en helt ny
byggnad och massor med nya människor att bekanta sig med.
Klassen jag gick i var en ljuvlig klass, i den var jag ända till femte
klassen, varefter det kom mera elever från andra skolor och klasserna
blandades. I båda klasserna jag gick i fanns en super klassanda, ingen var
ensam och alla togs med. Det är ju en av de absolut största orsaker till att
skolan känns som en bra plats.
Den dagen som vi fick veta våra klasser var en väldigt spännande dag. Inte
riktigt lika spännande som när jag började ettan, men nästan. Huset var samma
men utrymmen ändrades och bästa av allt… VI FICK SKÅP. Skåp och inneraster var
det alla väntade på. Redan en vecka efter vi fick veta våra blivande klasser,
började skolan. I början kändes det lite skrämmande med så många nya människor
igen runt sig, men den känslan försvann redan efter en vecka när man lärt sig
känna många. Förstås hjälpte det också till att vår nya klass var en klass med
en absolut fantastisk klassanda och den har bara blivit bättre med åren.
När jag gick till
högstadiet, kände jag mig så stor och vuxen, det är ju långt från sanningen.
För att nu på nian känns det att jag är för ung och inte skulle vara färdig för
allt som jag har framför mig. Eller tanken på att börja gymnasiet nästa läsår
känns omöjlig. Vi har nog pratat mycket om gymnasiet och hurdant det är, och
tanken att lämna Lagstad och högstadietiderna kändes lätt, men nu efter vi
gjort gemensamma ansökan och kryssat i våra kursval, känns allt så realistiskt.
Det är verkligen nu som det händer.
Nu på nian är alla faktiskt som bäst. Det gör det ännu svårare att lämna
Lagstad… Man måste bara tänka på alla de nya utmaningar och allt roligt vi alla
har framför oss, inte kanske mera i samma klass eller samma skola men, vi har
blivit så nära så jag tror jag kan till och med lova, att vi kommer träffa
varandra.
Vi Lagstad- människor är inte så lätta att skilja ifrån varandra.
-Ida 9e