onsdag 25 mars 2015

Mina år i Lagstad

Jag har gått i denna skola sedan förskolan. Här har jag vuxit både mentalt och fysiskt. Jag har trivts väldigt bra i de nästan tio åren jag gått här. Nu har slutspurten börjat och jag har blicken mot gymnasiet.

Jag kommer fortfarande ihåg den första dagen jag började ettan som om den skulle varit igår. Jag var väldigt nervös, fast tror inte jag var den enda. Ännu mer nervösa var säkert de som inte hade gått förskolan i Lagstad, för de hade en helt ny byggnad och massor med nya människor att bekanta sig med.
Klassen jag gick i var en ljuvlig klass, i den var jag ända till femte klassen, varefter det kom mera elever från andra skolor och klasserna blandades. I båda klasserna jag gick i fanns en super klassanda, ingen var ensam och alla togs med. Det är ju en av de absolut största orsaker till att skolan känns som en bra plats.
Den dagen som vi fick veta våra klasser var en väldigt spännande dag. Inte riktigt lika spännande som när jag började ettan, men nästan. Huset var samma men utrymmen ändrades och bästa av allt… VI FICK SKÅP. Skåp och inneraster var det alla väntade på. Redan en vecka efter vi fick veta våra blivande klasser, började skolan. I början kändes det lite skrämmande med så många nya människor igen runt sig, men den känslan försvann redan efter en vecka när man lärt sig känna många. Förstås hjälpte det också till att vår nya klass var en klass med en absolut fantastisk klassanda och den har bara blivit bättre med åren.

När jag gick till högstadiet, kände jag mig så stor och vuxen, det är ju långt från sanningen. För att nu på nian känns det att jag är för ung och inte skulle vara färdig för allt som jag har framför mig. Eller tanken på att börja gymnasiet nästa läsår känns omöjlig. Vi har nog pratat mycket om gymnasiet och hurdant det är, och tanken att lämna Lagstad och högstadietiderna kändes lätt, men nu efter vi gjort gemensamma ansökan och kryssat i våra kursval, känns allt så realistiskt. Det är verkligen nu som det händer.  
Nu på nian är alla faktiskt som bäst. Det gör det ännu svårare att lämna Lagstad… Man måste bara tänka på alla de nya utmaningar och allt roligt vi alla har framför oss, inte kanske mera i samma klass eller samma skola men, vi har blivit så nära så jag tror jag kan till och med lova, att vi kommer träffa varandra.

Vi Lagstad- människor är inte så lätta att skilja ifrån varandra.



-Ida 9e

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar